EMELIE GRÖNLUND

HEJ!
Nu är jag hemma från m&m, efter mycket om och men. Började med att jag höll på att missa elvan från måndalsvägen, så fick springa en gata. När jag hoppade av bussen (där alla stålforsbarn går av och går genväg..?) går över gatan, för att se när borsökna bussen kommer - så har självklart något gangster gäng varit där och tagit hem busslistan över alla tider.. CLEVER! Så med ingen vetskap om när tvåan skulle dyka upp så började jag gå till nästa busshållsplats, och nästa (vid lidl) där jag stannade jag väntade. Pjuh, väl sittandes på tvåanbussen så försöker jag klura ut vart jag ska av. Kom jag på vart jag skulle av? Åkte jag ända upp till vändhållsplatsen? Började busschauffören skratta åt mig när jag berättade my story? JA JA och åter JA!

Vi kom överräns om att om jag satte mig längst fram i bussen så skulle han säga till när jag skulle gå av. (det funkade) Kruxet var att mormor ringde mig när jag satt på bussen för ca tjugo minuter sen - att hon skulle gå ut och möta mig vid busshållsplatsen.. Men när jag väl stigit av vid den rätta busshållsplatsen, så hade hon börjat gått hemmåt igen. Så vad gjorde jag - jo jag började springa: fort  som tusan gick det. Efter en bit skymtade jag mormor längre fram, så jag skrek -  M O R M O R!!! Men när personen vände på sig så var det j u l t o m t e n; i egen hög person!, fick värsta chocken för jag trodde verkligen inte att han fanns..



öhm okej, min humor är sämst (någon som skrattade?) Det var mormor, SÅKLART

Bjöds på the och kaffebröd när jag kom. Nybakat som alltid, lovely!
Mormor och morfar ni är dom bästa ♥