EMELIE GRÖNLUND

Gosh, nu är det äntligen gjort, nu är äntligen insidorna av stortånaglarna borttagna!! Känns såå himla bra såhär i efterhand, att slippa problemet med nageltrång och smärta efter varje träning etc. Men när mamma och jag satt i rummet och väntade på läkaren, så kändes det som jag hade massa stenar i magen. Den största magklumpen någonsinn, hemskt var det! Sen när dörren öppnas och FYRA läkare kommer in får jag ännu mer panik, fyra stycken? Det är ju bara delar av naglarna som ska bort, whattaaa..  Men alla var trevliga så det gick väl. Sen var det dags för den värsta delen, den delen som gjorde att jag grät som ett litet barn! Bedövningssprutorna!! Tre stycken på den vänstra tån och två på den andra, grät som tusan. Men det var inte själva sticket som gjorde ont, nej nej, det var när dom liksom sprutade in innehållet. Det kändes som det dom sprutade in var så tjockt så att blodet i tån sprängdes. Som reklamen för listerin. Hemskt verkligen. Under själva ingreppet så kände jag inte så mycket, inte mer än att det stack till lite då och då - det i samband med att dom drog bort nagelbitar med nå knas verktyg. Jag ville inte kolla. När sidorna av nageln var borta så lade dom på någon frätande sörja som ska göra så att nageln aldrig med växer upp igen. Då blev jag lycklig! Hoppas bara det är så, happyface  :-D

När vi var klara hos kirurgen, gick vi till cafeterian och hälsade på mammas kusin som jobbar där. Fick en god macka och en festis, plus att hon skickade med oss fem semlor hem. Så när mamma och jag kom hem så blev det fika tillsammans med m&m.

Någon annan som hunnit äta en semla än?  Om inte, görtt! Gräddigt och gott ♥